Jag har gjort någonting som jag aldrig har gjort tidigare. Jag har stängt av min mobiltelefon. Jag loggade ut från msn, stängde ner facebook, låste in mig på rummet och satte igång twilight. Jag har inte sett den tidigare så tog mig tid till att ladda hem den och sen se den. Jag är en bokmal och har läst andra boken, ja jag vet, man läser ju alltid ettan först - men inte jag. Jag lyckas alltid läsa tvåan eller trean först. Det blir lite av drog, jag ska köpa hem ettan. Böckerna är så mycket bättre, mer levande och de små detaljerna som gör det hela får ingen med i filmerna, inte på samma sätt. Även om filmen var kanon, nu ska jag bara se tvåan på film.

Tillbaka till att jag stängde av mobilen, för första gången på evigheter lyssnade på vad jag verkligen ville. Jag ville vara ensam och då menar jag ensam. ligga-hemma-under-täcket-ensam. Ingen dator, ingen mobil och ingen annan mänsklig individ nära mig. Alldeles ensam. Det var så tyst att jag kunde höra en nål falla, jag bara låg där och tittade ut i det mörka. Jag vet inte, det låter knasigt men jag gillade det. Det var som att hämta kraft samtidigt som man bara lät allt rinna av en, allt det som är jobbigt. Det var som att tanka själen på lite nya krafter, låta kroppen få vara alldeles stilla - återhämta sig.

Det är dags för en förändring, en förändring för mig själv. Att lyssna på sin kropp och sin själ är viktigt. Båda mina liknar just nu ett flygplan som just kraschat. Det ryker, pyser och brinner lite här och var. Snart exploderar det och man kan ingenting göra, jag känner att det är påväg. Explotionen.


Jag är djup. En djup människa. Många känslor. Känslig är nog rätta ordet. Känslomässigt känslig. Ibland kan jag bli lite rädd för mig själv, ibland kommer det väldigt starka känslor som ligger gömt i vanliga fall. Då blir jag glad, inser att jag inte alls är vanlig, jag är också unik. För det är svårt ibland, att hinna med och man känner att man inte räcker till, att man inte är tillräcklig. Det blir lätt så. Speciellt med samhällets syn på individen. Vi ska göra allt för alla samtidigt som vi ska hinna med oss själva. den som kom på det glömde att det är två stora uppgifter och man måste kunna älska sig själv innan man kan älska någon annan. 

Hela dagen har jag ställt mig frågan: älskar jag mig  själv tillräckligt mycket för att kunna släppa in någon så nära? Låta denna person få veta allt. Alla har vi hemligheter, alla har vi något tungt att bära på.  





jag i våras. - 09