ibland vill jag bara stänga av min hjärna. låta den vila och bara få sova eller vara vaken utan att hela systemet ska snurra i 190. igår kväll fick man besök, mycket efterlängtat och mysigt var det. pirrar fortfarande i magen. Blev en sen kväll/ natt och när jag väl skulle somna var jag klar vaken. Räknade får och hade annat skit för mig, till slut slutade det med att jag bara låg rakt upp och ner i sängen och tittade ut genom fönstret. Såg två stjärnor som blinkade och började få tankar om att det symboliserar oss, knäppt va?  Ibland har jag tokiga idér och tankar... ( stjärnorna har inget med besöket att göra, även om det lät så)

Ingenting är som det brukar vara, eller som det varit de senaste månaderna. Istället för att tillbringa min tid i Åstorp är jag hemma. Skönt? Nja, det är det faktiskt på ett sätt. Mamma är ju gladare och jag med. Vet liksom inte vad som hänt de senaste dagarna - eller jag vet men tänker inte berätta! Livet känns lättare och det är inte lika tungt att gå upp på morgonen. Springer nästan upp och det är inte ofta jag sover när klockan ringer. Jag har äntligen börjat se ljuset på andra sidan. Jag klarade det säger jag hela tiden för mig själv,jag klarade mig igenom hela skiten utan attgå under, utan att förlora mig själv. Det kändes så, att man liksom försvann. Man var alldeles tom och kände ingenting. Inga känslor. Alldeles tom. 

Pratade med min pappa häromdagen och han sa att han kände hur stark jag var. Och han har så rätt, jag är starkare än någonsin nu. Jag vet hur jag vill ha det, hur det ska vara och vart jag ska i livet, på ett ungefär. Mina stolpar är utsatta och nu är det bara att kämpa för att ta sig fram. Jag ser framimot det och jag längtar tills studenten, det är då äventyret börjar!

Oj, blev lite mycket känslor men mycket som hänt den senaste veckan bara. Det blir så då, skönt att få skriva av sig och ventilera lite grann. Ibland behövs det. Nu ska jag byta om till lite bekvämare kläder och framför allt varmare, lägga mig i sängen och läsa VR. Läs: sova en stund.