Vägde mig nyss och vågen måste spela mig ett spratt. Den måste ju vara trasig, trycker i mig muffins för att slippa då ångest. Men istället för att slippa få ångest så bygger jag på den genom att just äta muffins. Jag har aldrig haft problem med min vikt och i sommras rasade jag i vikt, gick ner två storlekar och när jag sedan började gå upp det jag tappade kom ångesten smygandes och jag stod inte ut med att se mig själv.

Vi har fetma i släkten och jag märker genast om jag är onyttig, jag går upp i vikt. Det handlar om några få kilo och jag känner mig obekväm. Det är hemskt och jag hatar känslan. Jag är ju fin och vacker trots de där extra kilona. Jag vet om det men det är som någon parasit äter upp mina tankar och istället ersätter de bra tankarna med negativa. Det är frustrerande. Jag har längre ingen kontroll.

Min hy mår heller inte bra och det har jag att tacka min kost för. Den är helt fel och innehåller alldeles för mycket socker och andra onyttigheter. Men det är gott och jag brukar beröma mig själv om jag presterat bra i skolan osv, med en godispåse, kakor eller något annat. Det är helt fel! 

Så imorgon ska jag ta min halv runda kropp för att gå en lång runda, jag behöver dessutom rensa tankarna och sedan ska jag krypa ner i sängen igen. Jag ska alltså gå tidigt på morgonen, innan frukost. Det är då jag har mest energi, konstigt nog. Jag vill även påpeka att jag inte tränar någonting, aldrig någonsin. Ni kan ju tänka er hur min kropp mår - pyton! Stackars kropp....

Jag vet egentligen inte vad jag ville ha ut av detta inlägget, tror jag behövde rensa hjärnan på lite tankar bara.