Min motivation till det mesta är borta just nu, en inre stress finns ständigt i min kropp och det var månader sen jag kände det där härliga lugnet somm ibland brukar infinna sig. Jag orkar knappt se mig själv i speglen, då ser jag bara min "fel" och brister, det är hemskt och jag hatar det. För jag vet ju om att jag är fin´. Alla är fina på sitt eget sätt, det vet jag om. Allt har blivit en ond cirkel som vägrar att brytas, det rullar på och jag bara går runder och är. Är någon som jag inte brukar vara, var är all energi och var är styrkan? Styrkan måste finnas där, även om jag inte märker av den. Annars hade jag ju faktiskt inte orkat.

Jag är verkligen en sista minutet tjej, det blir bäst då. Känner pressen och stressen i ryggen, precis som en piska. Det är då jag presterar som bäst, men det måste vara det där höga tempot hela tiden, jag måste få vara stressad på dagen för att sen kunna koppla av helt på kvällen. Just nu är jag ständigt rastlös och saknar det höga tempot. Ingen människa mår bra av att ha det så i långa loppet, men bara lite. Få känna det några dagar i veckan, för just nu står jag inte ut.

Ska sätta mig ner senare idag och göra upp mål som jag sedan ska sträva efter, nu är det knappt fyra månader kvar till studenten och jag låter mina betyg rinna ut i sanden istället för att kämpa det där lilla extra. Jag är motiverad långt där inne, men det når inte enda fram. Känner att jag nog får locka med någonting, små belöningar. Dock inte för mycket, det blir då till en vana att man måste belönas såfort man presterat bra. Ska även söka jobb, massvis med jobb. Sommarvikariat. Måste även ta mig en riktig funderare på vart jag ska läsa i höst. Om jag ska läsa. Ska jag läsa till sjuksköterska eller till någonting annat? Vården lockar inte speciellt mycket just nu. Jag söker nya utmaning och nya äventyr. Att läsa till sjuksköterska är ju en utmaning i sig, men jag söker en annan sorts utmaning. Någonting jag inte vet så mycket om. Jag vill göra något som verkligen fångar mitt intresse.

Mycket tankar och funderingar just nu, ibland står man inte ut. Det är inte lätt och veta vad man vill göra här i livet. Stora val och beslut ska fattas inom en snar framtid. Jag vet seriöst inte hur jag ska hinna lista ut det och komma med ett bra beslut som jag är helt nöjd med. Nåja, jag får ta mig en funderare. Nu: frukost.



emelie, hösten 08