Alla har vi någon vi kommer extra nära, som vi berättar allt för och som vi verkligen litar på. Det är skönt att veta, att man alltid har en hand om ryggen och att man kan alltid ringa. Oavsett vad klockan är så vet man att den personen finns där när man behöver prata, få råd eller bara vara ett stöd. Någon som har sett ens värsta sidor men fortfarande tycker om en för den man är.

Jag har funnit min stjärna i livet. Hon finns alltid där och utan henne vet jag faktiskt inte vad jag skulle gjort i många lägen. Det kan vara allt från råd om vilka skor man ska köpa eller hur man ska hantera ett bråk med mamma, pojkvännen eller något annat. Först kollade vi lite snett på varandra och jag vet faktiskt inte varför. Man känner sig dum såhär i efterhand, dömde innan man kände, vilket är lätt idag.  Vänskapen tog fart en sen kväll i Perstorp. Det var vårfest och en full Emelie vinglade fram till en ganska nykter Mette. Hälsade vänligt och sen var snacket igång. Minns att ingen ville åka en karusell med mig, hon erbjöd sig och bjöd till och med på åkturen. Efter det har allt bara tagit fart och idag är hon min allra bästa vän. Utan henne skulle allt rasa och jag vill inte ens tänka på vad som skulle hända om hon försvann.

Imorgon ska vi umgås, vi ska till väla för jag ska fixa med lite hemligheter tills på onsdag, (nej w, jag tänker inte berätta vad hemlisarna är) Och jag blir så irriterad på mig själv att man träffas så lite, jag hade gärna gjort fler timmar på dygnet om jag bara hade kunnat.

Mette, du är en underbar vän och folk som känner dig kan skratta sig lycklig. Det finns ingen bättre vän!