jag har blivit smittad. känner hur det sprider sig i hela kroppen, från hjärnan och ut i armarna, ner i magen och snurra runder. fortsätter ner i benen, ut i alla små delar man kan tänka sig. det är en härlig känsla, man vill aldrig att det ska ta slut. man frågar sig hela tiden om det kommer försvinna, om det bara är en dröm och om man vaknar upp snart. nyper mig i armen för att se om jag vaknar - jag är vaken och det är verklighet.

ler ett snett leende, tittar in ett par underbart fina ögon. försvinner en stund, när jag kommer tillbaka är det snea leendet ett stort leende som tagit över mina läppar. pirrar till i magen, håller kvar blicken en stund till för att sen titta bort i någon sekund. han somnar, och jag fortsätter att titta. kan inte få nog, hur kan någon vara så fruktansvärt fin? hur lyckas han se så fridfull ut när han somnat? vad drömmer han om?

kryper närmare, som om man är rädd att han ska försvinna. ligger alldeles stilla, håller andan en kort stund för att kunna höra han andas. det är som musik i öronen, ler ännu ett snett leende och sluter mina ögon. kryper lite närmare, känner varmen från hans hud. försöker somna, kämpar lite. mne det är som att läsa kinesiska utan kunskap - omöjligt.

jag somnade nog till slut, för väcks utan mjuka läppar längs halsen, upp över kinden, nuddar precis mina läppar, fortsätter upp och slutar med en mjuk puss i pannan. börjar att le, känner hur fjärilarna i magen börjar vakna till liv och undrar hur jag kunde få det såhär bra. frågar vad han gör, vad han tänker på. får korta svar, dig dig och dig. undrar lite varför han tänker på mig. faller tillbaka in i drömmarnas land, hela tiden med ett leende på läpparna....