Aldrig någonsin har jag haft så fina vänner som jag har nu, alla är så himla fina och de ställer verkligen upp nu i denna svåra tid. Det är kämpigt, det tänker jag inte ljuga om men det går - tack vare alla nära och kära. Vänner som släkt. Ni är så fina och så underbara!

Jag och Stefan, mammas man, städade nyss hela huset. Jag dammade, tog toaletterna och torkade golven. Medans han dammsugade, ja, jag hann också med att sätta om blommorna och ge nytt vatten. Ibland är man för jävla bra, tänkte fixa med tvätten också, se vad de andra ska ha på sig imorgon så det är klart. Vet hur min familj är, imorgon kommer alla springa runder och vara halvt hysteriska. Kanske inte, i och med att mamma inte är hemma. Aldrig har vi firat en enda födelsedag utan henne och nu är hon borta, borta och borta. Hon är inte med oss imorgon när min ena syster fyller år... Vilken märklig känsla!



jag på min student förra fredan, mamma i rött och min ena syster i svart.
Lillebrors huvud sticker upp där längst ner.