Hej bloggen.

Imorse vaknade jag av att a's klocka på mobilen ringde. Jag är ganska lätt väckt och som alltid sitter jag rakt upp i sängen när mobilen börjar låta. Lika skrattretande varje gång, hörde sen hur han gjorde något i rummet, såklart tände han taklampan, kunde inte somna om så mös med Smulan (deras ena katt) efteråt gick jag och duschade, gjorde mig klar och sen var det dags för praktiken. Hjälpte Sofia med hästarna innan vi åkte och gud vad jag saknar det. Lukten, känslan man får i kroppen när man går ut i stallet. Jag är ju heller inte sen på att hjälpa till när de behövs, men jag gillar det skarpt. Önskar att jag inte slutade rida - jag var duktig och tänk hur mycket jag hade utvecklats om jag fortsatt.

På praktiken var det full rulle från det att jag kom dit till att jag gick därifrån. Fick ett akutfall, samtidigt som man skulle sitta inne hos patienten skulle man hålla allt det andra "vanliga" igång. men jag lyckades och tog lite saker själv faktiskt. Ett EKG och ett CRP, utan att personalen sa till mig. Äntligen är jag på banan igen... Det finns ingen bättre känsla än när man får ett tack från patienten man hjälp, en kram eller en klabb och sen världens leende. Det kan bara vara så att man tagit ett blodprov, hjälpt dom på med jackan eller att man ler tillbaka när man gått förbi. Att jobba med människor är verkligen det jag är gjort för att göra. Jag tror det passar mig så bra för att jag är lugn i alla lägen, lite smått förvirrande men det är ju alla, jag gör varje sak noga och jag ser till patientens bästa. 

Ikväll ska jag nog lägga mig i tid, ska jobba elva timmar imorgon(praktik), ska vara med på vaccinationen samt på torsdag kväll. Tänkte fråga om jag fick vara med på lördag också. Jag har nog slagit i huvudet.