Varje dag drömmer jag mig bort, till en värld som är långt härifrån. Varje gång jag drömmer dessa drömmar fylls min kropp av en varm känsla och jag kan inte låta bli att le. Ibland önskar jag att jag bara kunde försvinna, jag syftar inte alls på döden utan mer bara försvinna för en kort stund för att sedan komma tillbaka som en ny, starkare människa. Visst vore det härligt?

Men sen fortsätter jag att fundera, då hade det inte varit jag? Då hade jag ju inte kämpat för att bli den jag är idag.  Om man jämför hur jag var som person för några årsen och hur jag är idag hade inte många känt igen mig. Jag var hjälplös, liten och rädd för allt. Orden våga och chansa fanns inte i min värld, det var ord som skrämde mig mer än döden själv. Jag mår illa på hur jag var som person, jag ångrar att jag inte gjorde saker annorlunda, varför gjorde jag inte så eller så istället? Varför lät jag folk köra med mig och förstöra mig bit för bit?

Mitt hjärta är gott och jag har plats för många, men min största svaghet är att jag litar allt för lätt på andra. Vilket har gjort att det har bildats ärr och det är ärr som aldrig kommer försvinna. Visst, de bleknar för varje dag som går men jag känner smärtan fortfarande och varje dag är en liten kamp. En kamp som jag alltid vinner, jag går och lägger mig med ett leende. jag vann faktiskt över dem. jag vann.

De hade så fel, tänk vilken person jag är idag. Jag vågar erkänna att jag inte ser sådär jätte tokig ut, jag har en familj som älskar mig och vännerna finns där i alla lägen. Jag har världens finaste pojkvän och skolan går bra. Framtidsplaner finns, stora sådana. Vilket gör att jag kan pusta ut en liten stund, jag behöver inte fundera och lägga så stor vikt på just det. Istället kan jag fokusera på att bygga upp mig själv, fortsätta min kamp mot en bättre självkänsla och ett bättre självförtroende.

Endå är jag expert på att sätta mig själv sist, det är viktigt för mig att alla andra mår bra och är tillfredställda. men jag då? Var kommer jag in i bilden? Enligt många borde man själv sätta sig först, i många lägen, näst in till alla. Senast idag hörde jag det, "det är viktigt att du tänker utifrån dig själv och sätt dig själv som nummer 1. " Först blev jag nervös och tänkte vilken idiot hon var som sa så till mig! Jag klarar mig nog var min första tanke, men så fel jag hade. Någon stund senare fick jag reda på att jag har en kraftig magkatarr och det är därför jag mår som jag gör. Magkatarr kan ge en känsla av hunger, vilket har gjort att jag ätit som en lite gris och faktiskt inte brytt mig om hur jag ser ut. Man orkar liksom inte. Men varför ska jag inte bry mig?

Man mår bättre om man får lägga ner lite tid på sig själv, för man utstrålar saker hela tiden. Mår du dåligt utstrålar du något negativt och tvärtom. Genast började min tankeverksamhet sättas igång; uppfattas jag som negativ? För det är ju just så jag känt mig, lite deppig, hängig och skit tråkigt. Min andra tanke var att jag inte alls vill uppfattas på det visset, jag vill att andra ska bli glada när jag kommer in i ett rum. jag vill vara rolig och positiv osv.

Så, vad gjorde jag åt saken? Först började jag med det ytliga. Tro det eller ej men det är lättare att börja med det, se det som en bra start. En liten spark i rumpan. Jag beställde klipp tid, solade i 20 minuter och har börjat äta en massa frukt. Bär även med mig en vatten flaska i  väskan. Ska fortsätta med att tvätta mina sminkborstar för de samlar på sig miljontals av bakterier = finnar och blemor. Som i sin tur leder till att man känner sig "ful". Jag ska även lägga mig tidigare än vanligt och hädanefter sträva efter att lägga mig inom samma tid varje dag, med vissa undantag.  Att börja träna kan också vara ett bra sätt, man känner att man mår bättre och är man nere kan man ta ut sig ilska på det och när man gjort slut på allt det negativa kan man gå därifrån och känna sig stolt. Att få egentid är ett måste, minst 30 minuter varje dag som man ägna sig åt sig själv.

Sedan går jag vidare till det psykiska när jag blivit klar med det fysiska. Jag börjar med att ta fram ett papper, drar en rak linje rakt igenom hela pappret och skriver på ena sidan "positiva saker " och på andra "negativa saker", sedan börjar jag rabbla upp bra och dåliga saker med mig själv. Detta är jätte svårt för många men gud så bra det är. Man måste lära sig att ge sig själv bra kritik också, vi är så himla bra på att ge oss negativ kritik hela tiden. Utifrån detta kan man få ett helt annat perspektiv på sig själv.

Det finns miljontals saker  att göra för att man ska må bättre men dessa sakerna fungerar utmärkt för mig.