vi har våra minnen kvar

Igår såg jag det med egna ögon, stod utanför och bara stirrade. Huset. Mitt barndomshus. Där växte jag upp, jag har så många minnen från det huset.  Nu är det borta, bara rester kvar. Vi har inte bott där på några år men det har endå varit "vårt Vedby-hus". Det  sägs att ägaren själv tände på - jag förstår honom! mer tänker jag inte berätta på den punkten, men förstår honom. Det var ett hemskt hus, trots alla minnena.

Här är en artikel om branden



bild lånad från HD.se

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0