Imorse möttes jag av en kräkande lillebror, en mamma som var trött och en extra daddy som var ännu tröttare. Vi har fått herr kräksjuka i familjen, dock tycks det bara vara lillebror som fått det och han har nu varit kräkfri i flera timmar. Min mage är orolig, vet inte om det är just herr kräksjuka som bygger bo där eller om det är min magkatarr...

Åkte till praktiken och fick order om att jag inte skulle röra patienterna. Hur lätt är det när jag jobbar på en vårdcentral och syftet med det hela är att försöka göra de så bra som möjligt för de sjuka, ta prover, ekg osv. Jag skulle undvika ta i handtag och jag små skrattade för mig själv. Istället för att sitta rakt upp och ner på en stol och låta tiden gå så tog jag patienter inne på labb. Jag stack, jag stack och jag stack. Det var rolig och jag fick beröm, jag är både snabb och duktig. Några gånger använde jag inte stas och jag blev så otroligt glad över att jag klarar av att träffa små, små vener trots att jag lät stasen ligga. Såna här dagar gillar jag skarpt, när jag får vara extra effektiv och verkligen känna mig duktig och betydelsefull på min praktikplats.

När jag kom hem gick jag och la mig nästan direkt. Kroppen orkade inte mer och huvudet höll på att sprängas, mådde illa och försökte få i mig lite mat. Vaknade ett x antal timmar senare och blev genast arg på mamma då jag trodde att det var onsdag kväll och att hon låtit mig sova så länge, jag hade ju missat skolan. Stolligt kan det bli ibland och jag skrattar åt det nu. Sitter i skrivandets stund och tänker på min vackra prins. Han är det absolut bästa som hänt i mitt liv (eller okej då, att bli storasyster är det allra, allra bästa), trots att vi har våra stunder, precis som alla par har, så får han mig att skratta och le vid de rätta tillfällena och jag vet vart jag har honom. Vid min sida i alla väder. Imorgon ska jag få pussa på honom, ligga nära och se han skratta. Kan man bli kär i ett leende och ett par glittrande ögon? Ja, jag tror det. Vi har kommit över det första stadiet i förhållandet men trots det så är allt pirrigt, spännande och alldeles underbart. Det är härligt att vara kär.